Så som det alltid är och så kommer det alltid att vara. Midsommar blir aldrig som man förväntat sig eller som man planerat. Och som alltid, regn. Det blev ingen grillning i någon mysig park, jag satt hemma med the parents och åt food. Det vart iaf utgång till Harrys med E och L, och V på ett hörn. Jelli och Irri kom inte. Boring.

Den första bilden tog mami (the self-proclaimed photographer, mhm). Jag menar, lite skillz borde hon ha, eftersom hon själv har en systemkamera, men icke. Först tog hon en bild med närbilds-inställningen på, *suck*. Sedan den där vackra, suddiga-can-barely-tell-it's-me-bilden. Some photographer, huh?

Anyhuu, som sagt så drog vi ut. Till Harry's. Don't even say anything. Alla bra ställen var ju stängda, skithåla som man lever i. Och kvällen började bra, trodde jag iaf. Det var gott med folk, inte fullpackat, men midsommar-förbannelsen verkade inte uppenbara sig. Så fel man kan ha. Väl ute på dangolvet har man kul. Tills. Tills man känner lukten av förruttnade sillar (read; sweaty disgusting men). Och helt plötsligt börjar strålkastarna att blinka och lysa jättestarkt. Tänk dig en bil med helljus på i mörkret eller en laserpekare rakt i ögat mitt under natten. Sen blir det alldeles svart. Svart. Och när lamporna tänds så till sin förfaran är man omringad av äckliga slime-iga turkishar. Man skriker till av skräck. Iiiiihhhh! Och drar med sig sina kompisar längre bort på golvet. Creepy.

Efterfesten, om man kan kalla det en efterfest, var hos E. Popcorn och vatten. Och lite snoozing. Sedan hem.

To sum up; it was like any other midsommar, det sög lite lätt, men inte helt.

(Btw, hade fler finfiina bilder, men cpbloggen vill ju inte, as usual...)