Home Sweet Home

Är hemma efter ett långt pass på jobbet. Pust. Flämt. Det är en jävla bastu därinne.

Helgen var lyckad. Vi kom in på Nybron, without any problems. Vilket är typiskt. Det är när man oroar sig som mest som det inte händer nåt negativt. Aja. Min kära J är nu 21 år gammal, eller ung. Shit. Tiden går snabbt.

Inne på Nybron stötte vi på T, en gammal klasskompis. Man ignorerar varann litegrann och är nonchalant, du vet, så som man gör när man inte riktigt känner personen. Det är weird hur man alltid är, hmm, (vet inte rätta ordet) men typ rädd för att hälsa på folk man känt en gång i tiden, för dem kan ju vara dryga och inte hälsa tillbaka. Sverige är ett sånt land tror jag. Vi hälsar inte gärna. Jag hälsar knappt på mina grannar, for christ sakes.

Anyhuu, det är skumt att se klasskompisar "växa upp". Jag vet jag vet. Alla växer upp. Men ändå. Man har en bild i sitt inre av personer, så som dem var när man kände dem, och sedan se dem efter flera år och dem ser annorlunda ut? A shock to the system.

Denna vecka är (literally) fullbokad. Jobbar 6 av 7 dagar, alla långa pass. Och den enda dagen då jag är ledig ska jag till Sthlm. Hmm, snacka om att jag kommer att vara slutkörd. Äh! Money, money, money, money, money...MONEY!

(Om ni inte fatta, så sjöng jag där)

Ska ändå försöka klämma in en utgång på lördag, tror jag. Man är ju bara ung en gång och då, ja då ska man festa. Simple as that.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0