Memories Of The Way We Were; Ch. 3


Du minns det som om det vore igår. Den där första dagen. Den första dagen i ditt nya liv. Du var nervös. Du kunde inte sitta stilla. Din blick flackade fram och tillbaks. Fram och tillbaks. Vem? Vem? Vem?

Vem skulle du träffa? Vem skulle träffa dig? Vem skulle förändra ditt liv? Du kommer inte kanske inte ihåg allt som hände, men du kommer ihåg det viktigaste. Och du vill inte minnas personer som sårade dig och tvingade dig att söka nytt. Nytt, ja, men så mycket bättre. Som sagt, du vill inte minnas de där personerna, och vad dem gjorde mot dig. Men du minns. Du minns det tydligt. Som om det hände igår.

För efter det? Efter det träffade du henne. Den där personen. Den där. Du vet vem jag menar. Hon som alltid finns där. Hon som du kan lita på. Berätta saker för. Hon.

Den där personen som växt med dig. Skrattat med dig. Gråtit med dig. Hon som du kanske inte träffar så ofta, men när du väl träffar henne är det som om ingen tid gått alls sen den där första dagen. Den allra första dagen. Och du är för evigt tacksam att du träffade henne. Att du har henne i ditt liv. Och även om åren går och vänskapen sinar, så kommer du alltid stå där tacksam.

För utan henne? Utan henne skulle du inte vara den person du är idag.





(Tack för åren som gått gumman. Jag älskar dig.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0